EmeliiieLundh

Alla har skellett i garderoben om jag inte misstar mig, mina är bara levande. Skulle verkligen behöva något, någon just nu, men jag skäms för myket. Är du ett monster om du ignorerar halva dig? Om du skäms över det? Om du bara vill få det ogjort till varje pris, även om det skulle resultera att du aldrig skulle ha existerat? Jag är inte självmordsbenägen men om jag kunde skulle jag göra mig ogjord, hällre det än detta. Det går bra att skratta och le men när du väl trodde att du hade undkommit ditt förflutna så får du ett brev, eller värre ett telefonsamtal från någon eller några som du vägrar erkänna att ha någon som helst kontakt till. Är man ett monster om man kastar bort ett kort från en nio årig flicka som du inte sett på över fem år för att du vägrar erkänna henne som din syster? "What they did to me was monstrous" "So they created a monster" två citat från V for Vandetta men dom har nog aldrig passat in så bra som nu. För om det jag vill och gör är monstruöst, so by all means kalla mig Monster.

Why won't somebody come and save me from this? Make it end!